I natt har jag haft en såndär perfekt nattsömn. När det är precis renbäddat och man vaknar i samma ställning som la sig i utan att ha vaknat en enda gång. Hela sommaren har jag sovit på en kudde som kostar 10 kr på IKEA. När jag la mig i natt kändes det som jag hade kommit till kuddhimlen. På Arlanda kom Christian och hämtade mig. Mycket skäggigare och smalare än sista jag såg honom men lika härlig att krama om. Kanske lite penere med ;) Det var precis som vanligt, fast ändå inte...
En sommar i Trondheim har passerat. Det är över nu. Först trodde jag att den här sommaren iväg skulle lösa allt för mig. Så blev det inte. Men sommaren gav mig möjligheten att själv försöka göra det. En sommar så långt hemmifrån gav mig verkligen distans till mig själv och hur jag tänker. Jag fick möjlighet att se på mitt liv ur en mer objektiv synvinkel. Jag har sett mig själv som en mycket hemmakär person som är beroende av att vara bland människor som känner mig väl, som vet vad jag tänker på och vad jag behöver. Lite otrygg som behöver ha allt planerat för att ha kontroll och hela tiden måste ha en spikad plan om framtiden, veta om vad som ska hända. Ändras planerna blir det lite smått kaos. Jag har alltid tvivlat lite för mycket på min egen förmåga, rädd för att göra fel och för att misslyckas, att det helt enkelt inte blev så perfekt som jag hade planerat.
Jag kommer ihåg känslan jag hade första dagen, 24e juni. Panik, uppgivenhet, osäkerhet. jag trodde aldrig jag skulle reda ut det. Hade jag lämnat mitt trygga liv för det här? Nu förstår jag att det inte spelar någon roll om man har ett tryggt liv om man själv inte är det. Jag är så stolt över mig själv för allt jag klarat av och så glad över allt jag fått uppleva. Jag har gjort en stor resa med mig själv men.. it s just the beginning.
Den här sommaren slutade inte i det jag hade planerat. Men mig magkänsla säger att den kommer sluta på det bästa möjliga sätt. Jag måste sluta planera och bygga min lycka på hur lycklig jag tänker att jag kommer bli i framtiden. Det som är nu är nu. #YOLO ;D Det var helt enkelt rätt tid nu. Det är liksom inte slutet. Det är bara början på fortsättningen. Jag har så många fina människor i mitt liv och är så oändligt tacksam för det. Just nu är jag bara fylld av glädje, harmoni, tacksamhet, hopp och förväntan.
Efter att Felicia och Moa lämnade Trondheim igår är det bara jag och Linn kvar. Det är redan två nya som flyttat in. Eva kom i söndags och bor i Moas rum. Vi var lite spännda på vem det skulle bli som flyttade in eftersom vi har levt hela sommaren som en stor familj som man kan va akkurat som man vill med. Det visade sig att Eva var en sån person som ler hela tiden, har lugn fin röst och går runt och koser sig mest hela tiden. I går kom ytterligare en person men hon jobbade natt så vi har inte hunnit prata mer med henne. På måndag kommer Eva nr 2 som vi redan träffat men då har Linn åkt. Jag behöver inte känna mig ensam min sista vecka med andra ord.
Snart kommer Linn hem från jobbet. Då ska vi ha gemensamhetsplugg sen får vi se om vi hittar på något i kväll. Jag saaaaknar Er jenter. Tack för verdens beste sommer :)
I morgon åker vår fina Ella hem och 5 blir helt plötsligt 4. 6 uker har gått så otroligt fort och den här sommaren kommer aldrig åter och det känns så konstigt. Vi har kommit varandra så nära på ett sätt som vi aldrig hade kunnat förutspå. Sanna vänner. Sån är det. Sommer 2013!
Feeling my way through the darkness Guided by a beating
heart I can't tell where the journey will end But I know where it starts They tell me I'm too young to understand They say I'm caught up in a dream Well life will pass me by if I don't open up my eyes Well that's fine by me
So wake me up when it's all over When I'm wiser and I'm older All this time I was finding myself And I didn't know I was lost
Sikkert allas sång denna sommar men för oss är det bara sommaren vi spenderade i Trondheim, tillsammans. Vi fem. Från tårar och förtvivlan till att det gick greit till att det blev bra till att det blev jättebra att det blev galet till att det blev helt otroligt till att vi inser att allt är över. Någon har endast en natt kvar några har fem någon har åtta och någon har sexton men på något sätt känns det som hatt det är över nu.
Sjukaste Akkurat nu: Grannen står helt plötsligt i köket "Har proppen gått? Ne men jag är naken" "det är lugnt jag har sett massor kvinnor nakna på jobbet"
Igår var det tungt att gå hem från jobbet. Tog 40 min, det brukar ta 25. Hade feber så det blev en natt med 14 timmar sömn. Idag var tanken att vi skulle åkt till badhuset allihopa men så bra var jag ikke. För några blev det däremot en tur till pirbadet efter vår gemensamma pannkaksfrukost. Mycket mysig morgon. Nu ligger jag och Moa och koser oss för fullt famför White Collar på netflix. Ute regnar det men inomhus är det mysmys.
Äntligen! Vi tittar in, säger hej, gör ett avtryck osv. Förmodligen första och sista gången den här sommaren så det kan ta ett tag att ta sig igenom detta kapitel, som dock lär bestå mestadels av bilder.. För ovetande ser ni oss i bilden ovan (limpan till vänster och Leo till höger) men även i bilder som senare i inlägget komma skall.
Vi två är bosatta i källaren medans de övriga tre i huset sover på övervåningen. Vi hade ett varsitt rum men kände att det blev alldesles för ensamt så vi flyttade in Linns säng i Felicias rum och där sover vi nu alltså, sida vid sida. Vi passar ganska bra ihop om nätterna, är lite lika kan man säga. Vi pratar lika sluddrigt när vi är trötta och hör ungefär lika illa. Linn snarkar och Felicia pratar i sömnen men inte stör vi varnadra för det, utan sover bäst när vi båda är hemma och ingen jobbar natt.
På jobbet har vi det för övrigt bra. Felicia har under den här perioden jobbat på tre olika ställen medans Linn håller sig stadigt placerad inom hemtjänsten. Vi trivs oftast och tycker det fungerar bra, bortsett från en tillfällig formsvacka från Linns sida; ett par timmar hos legevakten och en sjukskrivning tills på torsdag.. Sånt är livet!
Besök har vi haft i flera vändor och det senaste var av Linns föräldrar som åkte hem så sent som imorse. Vi har haft ett par härliga dagar med utflykter och mysiga middagar både hemma och på vårt kära solsiden. Ett besök på Kristianstens fästning och en båttur till Munkholmen blev det bland annat. Det fina med besök är bland annat de fantastiska gåvorna vi får i matväg. Alla besökare har bidragit med något och vi är de alla tacksamma. Dagens måltid består därför av kalops á la Maire Bohlin! TACK!
Vi måste säga att vi trivs mycket bra i denna stad och i detta hus trots att det ibland finns stunder vi längtar hem. Men vi försöker dagligen tänka på vad vi är med om, uppskatta det här och verkligen njuta. För det är nog tyvärr så att vi aldrig mer kommer få en sån här sommar tillsammans igen. Vi har kommit näramare varandra och mer än halva tiden har gått, inte långt kvar tills vi "splittras". Kära Ella, till exempel, lämnar oss om redan en vecka... Det kommer kännas..!
Vi har besparats från nästan allt vad heter sveda och värk och vår sommar i Trondheim har smidigt passerat. Den värsta värken som nästan dagligen gör sig påmind i huset är dock den berömda träningsvärken. Men när den är som värst så löser vi det tillsammans och hjälper varandra.
Vi vill slutligen tacka för oss och hoppas att våra nära och kära nu blir nöjda över en liten uppdatering. Kanske dyker vi upp igen :)
Från 10-12 grader till strålande sol och 20 grader. Vi kommer nog aldrig förstå logiken av Trondheims klimat men glada är vi över att solen äntligen hittat hit.
Jag har ALDRIG varit med om att det varit såhär dåligt väder så länge. 10-15 grader och regn var eviga dag. 10 grader i vattnet om man skulle vilja ta sig ett dopp. Jag önskar att det bara blir liite varmare och lite sol för den här staden är så fin då. Känns som att man missar så mycket av den när det bara öser ner. Nu är det snart halvtid för mig här. De andra har redan passerat det. I början fick jag en klump i magen varje gång jag tänkte på att jag skulle spendera en vecka helt själv här. Det får jag inte längre. Jag börjar redan få separationsångest. Tiden går så fort och jag kommer sakna allt...jobbet, huset, staden och människorna. Samtidigt som jag längtar hem också. Speciellt efter igår när lilla Wilhelm föddes. För en vecka sedan föddes lilla Elise så nu finns det två nykläckta bebisar att träffa i augusti.
I morgon kommer Christian hit och det ska bli så kul. Tror han kommer passa in bra i vårt kollektiv. Vi ska ut och äta alla sex på lördag kväll. På en restaurang som ligger i ett torn med utsikt över hela Trondheim. Sen blir det kanske en sväng ut på byn. Förra lördagen var vi ute på byn. Alla utom Felicia som jobbade natt. Det var ganska kul faktiskt, bra musik. Om trøndersk kan vara svårt att förstå är det inget mot fylletrøndersk :)
Nu är Ella och Linn på jobb. Själv går jag kvällsvakt idag och Felicia Och Moa har jobbat natt och ligger och sover. Nu är spørsmålet om jag ska ge mig ut på en dyngsur löptur eller om jag ska plugga lite medicin i soffan med de nya doftljusen från IKEA och pulverkaffe som faktiskt är gott.
Raindrops keep fallin' on my head But that doesn't mean my eyes will soon be turnin' red Cryin's not for me 'Cause I'm never gonna stop the rain by complainin' Because I'm free Nothin's worryin' me
Söndagkväll och alla är hemma förutom vår Ida som sliter ute i byn. Imorgon går vi in på vår 4:e vecka här i Trondheim och man börjar inse att vi faktiskt snart är hemma hos er. Det har varit en dag med söndagsstek tillagad av mormor Britten och morfar Torsten, lite sömn, lite promenad för några utav oss, tacospajmiddag och en film. Tror att vi alla är väldigt trötta efter den här helgen och vi ska snart krypa ner i våra sängar så vi är pigga till ännu en veckas jobb.
Hoppas att alla har det bra där hemma och att ni inte bränt er för mycket. Här är vi vita som en gammal alvedon men vi klagar inte, regn är ju det härligaste vädret(?)!
Tack mormor och morfar för den här helgen. Ni är helt underbara / Moa
Mormor och Morfar är i Trondheim. Vilken lycka. Igår (fredag) hämtade de mig på mitt jobb och idag har vi varit på stan, ätit lunch och haft middag här på Klostergata. Puss på er mina fina morföräldrar.
Ella är och jobbar men vi andra tjejer har idag ätit pannkakor som vår fina Ida fixat. Tur att vi har henne ;).
Nu är det fotboll för fulla muggar, eller jag (Moa) tittar och Ida slänger ett getöga på tvn ibland.
Åh vad jag är trött och go. Så skönt att komma hem och slänga sig i soffan. Tar vilodag med tanke på min träningsvärk, så ingen träning idag inte. Igår fick jag vara på en annan avdelning på jobbet. Blev livrädd över om jag skulle palla det först. Kände inga patienter och de har precis fått en ny patient som behöver sondmat och mediciner konstant. Men det gick huuuur bra som helst :) Jag är lite stolt över mig själv.
Nu är det bara två dagar kvar tills mormor och morfar kommer. Ska bli så mysigt och roligt! Längtar massor.
Kort uppdatering. Vi alla har det bra i alla fall. Tror alla instämmer när jag säger att ju längre man är här desto fortare går tiden. Snart är vi hemma (typ)!
Det är en trött Moa som ligger framför laptopen. Somnade väldigt sent i natt och har inte direkt haft någon djupsömn, det sätter sina spår vill jag lova. Det var mycket gäspningar och nästan insomningar när jag satte mig i soffan efter jobbet. Tog tag i mig själv och körde, i alla fall lite styrka. Hade velat köra ett riktigt hårt styrkepass men jag orkade helt enkelt inte. Klockan är bara 20 men jag ska alldeles snart krypa ner i sängen och kolla på några avsnitt av Vänner för att sedan slumra in (mycket tidigare än igår) i den här inte-så-sköna sängen. Men först ska jag smaka på våra hemagjorda brownies!
Bjuder sällskapet på ett bildbevis på att jag är trött
ps. Idag är det exakt en månad kvar tills jag får träffa min fina kille.
Snabb uppdatering. Har jobbat fredag, lördag och söndag. I går blev det ett glas rött för mig efter en riktig skitdag på jobbet. Jag skulle jobbat kväll idag men tydligen går det bra att bara ändra scheman utan att fråga här i Norge. Därför fick det bli en tidig kväll för mig igår. Rikard kom hit igår för att hälsa på Felicia och vi gick till solsidan allihopa. Idag åkte jag, Linn, Felicia och Rikard en tur runt Trondheim upp i bergen och kollade läget. Så fint! dagarna går faktiskt otroligt fort. Nästa helg jobbar jag också och då kommer Moas mormor och morfar och helgen efter det kommer min Christian <3. Helgen efter det är det St Olavsdagarna och sen är det bara tre veckor kvar tills jag sitter på flyget tillbaka till sverige.
Hej alla fina. Hälften utav oss är precis hemkomna från en "utekväll" i vårt fina Trondheim. Det blev en kväll på Egon, uteservering som ligger på Solsiden här i byn, precis vid vattnet. Tanken var väl utgång för i alla fall några av oss men opeppheten flögs in och vi nöjde oss med några öl/glas vin/ drinkar på den här restaurangen. Klockan är ändå långt in på natten så lite lördagshys har vi då ändå åstadkommit.
Förövrigt så flyter väl dagarna på bra, vissa dagar är bättre än andra men jag överlever. Idag kom Felicias Rille och nog blir man lite avundsjuk av allt pussande. Min högsta önskan just nu är att få krypa ner i sängen bredvid Calle och få en godnattpuss. Som tur är så får även jag besök snart, närmare bestämt nästa helg av inga mindre än mormor och morfar. Inte helt fy skam det heller :). Även om jag inte kan pussas med dom så är som mysiga ändå.
Väldigt spontant nattinlägg men jag vet att många uppskattar att vi skriver så varsågoda! Ska försöka ordna så resterande del av gänget skriver i alla fall ett inlägg var. Kan inte lova något men jag ska försöka så gott jag kan.
Puss. Jag tänker massa på er, familjen, släkten, Calle och hans familj samt alla goa vänner.
Igårkväll bjöd Dedicare på sommarfest. De bjöd på varmrätt, efterättsbuffé och vin till maten. Det var verkligen trevligt. Vi träffade andra svenskar som också jobbade här i sommar som vi bytte nummer med. Det kändes också bra att träffa de som rekruterat oss och som fungerar som kontaktpersoner för oss. Tyvärr jobbade Ella kvällstur och kunde därför inte följa med.
Idag är det superfint väder och vi (Ida och Moa) som har haft ledig förmiddag har ätit frukost ute och legat på baksidan och solat.
Nu sitter jag i på trappen utanför glasverandan. Solen skiner och det är riktigt varmt. Egentligen skulle jag ha följt med Moa, Felicia och Linn och provgått till Felicas nästa arbetsplats ( 50 min enkel väg) men jag var helt slut efter den här dagen. Detta har tveklöst varit den jobbigaste dagen sen jag kom hit. Jag fick en helt ny lista med brukare jag aldrig varit hemma hos. Jag kände inte igen ett enda gatunamn och jag har sprungit runt och letat med en gråtklump i halsen hela dagen. Det finns ingen som helst logik i hur husen är nummrerade. När det var 20 minuter kvar tills jag skulle ha infunnit mig på kontoret hade jag 5 hembesök kvar. När jag väl satte mig i bilen alldeles för sent bröt jag ihop fullständigt och kunde inte sluta. Det var inte såhär jag hade tänkt mig att det skulle vara. Jag vill inte skriva för mycket här.... men ni som känner mig vet att jag inte är okej med att stressa hem till någon jag aldrig träffat och ge personen i fråga läkemedel ur en dosett med okänt inehåll. Det står inte var det är för läkemedel i, det står inte ens namn. Jag som måste ha mitt arbete strukturerat och organiserat. Det finns inte på kartan. Jag vill ha kontroll och känna att jag gör det absolut bästa jag kan. Så känner jag inte. Jag bara hoppas att inget blir fel. Men jag fick i alla fall tröst. Klapp på kinden och kramar sen kändes det lite bättre. Jag hoppas att det fungerar bättre i morgon.
I morse ställde vi ingen klocka. Skönt! När alla vaknat åt vi frukost tillsammans eftersom ingen hade dagvakt idag. Efter frukost var det intervallträning. Jag sträckte mig (såklart) efter 800 meter. I stället började jag rensa ogräs i trädgården. Efter tre timmar gav jag upp och jag och Ella tog en tvåtimmarspromenad och "besteg ett berg" I morgon ringer klockan kl 6 igen och ännu ett spännande pass väntar på Nidarvoll Hjemmetjeneste :) Linn och jag går båda dagvakt både måndag och tisdag vilket är väldigt skönt.
Idag har vi varit i Trondheim i en vecka, eller uke som man säger här i Norge. Igår var som sagt alla tjejer hemma på kvällen och vi åt tacos och spelade kort. Tanken var att ta ett glas vin men vinmonopolet var stängt. Jag (Moa) har åkt på någon slags förkylning med halsont och snuvig näsa så jag fick skippa träningen idag när alla andra brudar springer som galningar.
Idag är jag på väldigt bra humör och ångesten är inte lika påtaglig som annars. Kan kanske beror på att jag skypat med mamma, pappa och Calle. Det går i vågor här, humöret svänger som en berg-och dalbana. Jag måste dock försöka, för alla andras skull också. Det blir lätt så att man drar ner alla andra när man är på dåligt humör. Självklart ska vi få vara ledsna och ha hemlängtan men ibland får man bita ihop för alla andras skull.
Iväg på ett kvällspass nu då. Puss på er och ta hand om er väl!
I kväll är alla lediga så vi har haft en mysig kväll och lagat mat tillsammans. I morgon firar vi en vecka i Trondheim. Vi har konstaterat att Norge inte är som Sverige i alla fall, speciellt inte vården. Men vi har det bra och det går bättre och bättre för alla på jobbet.
Hur skönt som helst att vara ledig idag & imorgon börjar jag inte förens kl. 15, vilken lyx va? Vi har precis varit och fixat skattekortet på skatteverket & inhandlat lite mer till kyl & frys. Tror att jag ska sätta på en film & bara mysa i soffan en stund, det tycker jag att jag är värd. Ikväll är det träningsdags igen, ingen vila här inte. Ska försöka få Ida att köra lite Yoga med mig. Mitt mål är ju att vara vig till vi kommer hem, hur det nu kan bli möjligt (?).
Fick mejl från Dedicare om att vi var bjudna på sommarfest här i Trondheim. Så nästa onsdag blir vi som är lediga bjudna på tre-rätters & förhoppninsvis lite vin till det, daeligt! Eftersom att vi vill leva på så lite pengar som möjligt så tackar man ju inte nej till gratismat och definitivt inte gratis vin, haha.
Puss på er. Linn hälsar att det kan bli ett blogginlägg under dessa 7 veckor om ni har tur. =)
Moa, Ella och Linn är på jobbet. Felicia och Ida tog en sovmorgon, gick till skattekontoret och ordnade med skattekort sedan blev det lunch och nu väntar kvällspass.
Tänkte att jag skulle sammanfatta min dag igår. Det finns några speciella ord som verkligen ringar in hur jag upplevde gårdagen och dessa är: nervositet, hemlängtan, saknad, förtvivlan, ledsamhet och hopplöshet.
Jag vaknade på morgonen ensam då alla andra tjejer började sitt sommarjobb med ett dagpass. Jag vaknar upp i ett hus jag inte känner igen. Jag handlar lite frukost, kollar på tv, springer på toan miljarder gånger (kanske onödig information men strunt samma) och till sist drar jag mig, sisodär 3 timmar innan jag skulle börja jobba. Jag går till skattekontoret och förväntar mig fixa det där med skatten och personr men ikke det, hade inte med mig rätt papper. Här ifrån ska jag börja leta bussar som ska ta mig till Charlottenlund, som ligger en bit utanför själva centrum. Eftersom att jag (Moa, som hatar att vara sen till saker) gick 3 timmar innan jobbstart så hamnade jag i en busskur i ungefär 1 timme för att fördriva tiden. Väl framme vid Charlottenlund, 1 timme innan jag ska börja, möttes jag av en jättetrevlig dam som visade mig vägen upp till den avdelningen som jag ska befinna mig på. Jag vet att det första jag tänkte var: " jag förstår INGENTING, absolut INGENTING av vad någon säger". Jag fick panik! Det är klart att jag har förstått att det ska vara svårt men för mig kunde det lika gärna pratat grekiska. Kvällen på jobbet rullade på skapligt, förutom att jag förstod väldigt lite och förutom att jag inte tyckte att jag fick information om exempelvis deras rutiner vilket resulterade i att jag stundtals inte viste ut eller in. Det lät som på personalen att vi egentligen inte skulle fått någon inskolning, att jag skulle börja jobba direkt men som tur var så tog en sjuksköterska sig tid för mig och jag slapp börja jobba på fri hand min allra första dag.
Vi är i ett annat land där man pratar ett annat språk- det är tufft då men som tur är så försökte de förklara när jag inte förstod gång på gång och de hjälpte mig även genom att prata mycket långsammare.
Med ingenting i magen, ganska så förtvivlad över att jag har svårt att förstå när någon pratar med mig, skulle jag försöka hitta tillbaka till huset och innan det hitta rätt buss tillbaka hem. Jag var så ledsen när jag kom hem. Det blev helt enkelt för mycket. Jag tror att en liten del handlade om att jag var utan tjejerna hela dagen. Jag kände mig så ensam och så långt hemifrån. Som ni flesta vet har jag jobbat inom vården ganska länge och känner mig väldigt säker på både omvårdnad och på det vi har lärt oss på utbildningen men igår, då kände jag mig som - En hopplös kråka!
Idag har allt känts mycket mycket bättre. Tro det eller ej så lär jag mig språket mer och mer. Jag tror att det kommer bli bra, när man kommer in i det, när man lär sig rutinerna (som jag förhoppningsvis snart får information kring) och när man har lite mer kött på benen om patienterna. Nu är jag även så lycklig över att jag inte är ensam hemma. Snart kommer Ella och Ida in från en springrunda och då ska vi mysa hela kvällen.
Puss alla fina!
Ps. Eftersom att Ida är en hejjare på att ta bilder struntar jag i att lägga upp några. Blir bara pinsamt! Hahaha.
Här sitter jag nu med en nygjort kopp pulverkaffe precis hemkommen från mitt andra arbetspass. Det kommer säkert bli superbra även om vi hade lite gråtkalas igår. Alla våra arbetsplatser verkar förvänta sig att vi inte ska behöva någon upplärning eller någonting, utan förväntar sig att vi ska kunna allt. Idag fick jag åka ut själv. När jag satte mig i bilen började jag gråta och tänkte att OM jag reder ut det här så kommer jag vara så j*vla stolt över mig själv. I eftermiddag hade vi en timmes info för alla sommarvikarier och efter det kändes det faktiskt ganska bra ändå. Jag hittade överallt jag skulle med hjälp av en karta jag fick från ett turistställ. Nu väntar jag på Ella och Moa som också har gått dagtur idag. Hoppas att de har haft en bättre dag idag. De får berätta om sitt arbete i ett eget inlägg sen.
Men för att besvara kommentarerna så kan jag berätta att vi åker med ett bemanningsföretag och arbetar på olika ställen hemtjänst, sjukhem och äldreboende. Vi är anställda som sjuksköterskestudenter av bemanningsföretaget men arbetar som hjelpepleier som ungefär motsvarar en underskötersketjänst. Skriver mer om det senare med.
Nu har vi precis lagat vår första middag. Ida (jag), Felicia, Linn och Ella har klarat av första arbetspasset. Moa fick en kvällstur som första pass och kommer att komma hem när vi andra redan somnat. För vi är sååå trötta.
Tänkte visa lite bilder från där vi bor till att börja med. Kommer mer en annan dag :)
Matsalen intill köket.
Denna bild är tagen från matplatsen ut i vardagsrummet.
och denna är tagen från vardagsrummet in mot matsalen.
