Hemma på svensk mark
I natt har jag haft en såndär perfekt nattsömn. När det är precis renbäddat och man vaknar i samma ställning som la sig i utan att ha vaknat en enda gång. Hela sommaren har jag sovit på en kudde som kostar 10 kr på IKEA. När jag la mig i natt kändes det som jag hade kommit till kuddhimlen. På Arlanda kom Christian och hämtade mig. Mycket skäggigare och smalare än sista jag såg honom men lika härlig att krama om. Kanske lite penere med ;) Det var precis som vanligt, fast ändå inte...
En sommar i Trondheim har passerat. Det är över nu. Först trodde jag att den här sommaren iväg skulle lösa allt för mig. Så blev det inte. Men sommaren gav mig möjligheten att själv försöka göra det. En sommar så långt hemmifrån gav mig verkligen distans till mig själv och hur jag tänker. Jag fick möjlighet att se på mitt liv ur en mer objektiv synvinkel. Jag har sett mig själv som en mycket hemmakär person som är beroende av att vara bland människor som känner mig väl, som vet vad jag tänker på och vad jag behöver. Lite otrygg som behöver ha allt planerat för att ha kontroll och hela tiden måste ha en spikad plan om framtiden, veta om vad som ska hända. Ändras planerna blir det lite smått kaos. Jag har alltid tvivlat lite för mycket på min egen förmåga, rädd för att göra fel och för att misslyckas, att det helt enkelt inte blev så perfekt som jag hade planerat.
Jag kommer ihåg känslan jag hade första dagen, 24e juni. Panik, uppgivenhet, osäkerhet. jag trodde aldrig jag skulle reda ut det. Hade jag lämnat mitt trygga liv för det här? Nu förstår jag att det inte spelar någon roll om man har ett tryggt liv om man själv inte är det. Jag är så stolt över mig själv för allt jag klarat av och så glad över allt jag fått uppleva. Jag har gjort en stor resa med mig själv men.. it s just the beginning.
Den här sommaren slutade inte i det jag hade planerat. Men mig magkänsla säger att den kommer sluta på det bästa möjliga sätt. Jag måste sluta planera och bygga min lycka på hur lycklig jag tänker att jag kommer bli i framtiden. Det som är nu är nu. #YOLO ;D Det var helt enkelt rätt tid nu. Det är liksom inte slutet. Det är bara början på fortsättningen. Jag har så många fina människor i mitt liv och är så oändligt tacksam för det. Just nu är jag bara fylld av glädje, harmoni, tacksamhet, hopp och förväntan.