ensommaritrondheim.blogg.se

10/7 Moa

Publicerad 2013-07-10 19:05:18 i MOA,

Åh vad jag är trött och go. Så skönt att komma hem och slänga sig i soffan. Tar vilodag med tanke på min träningsvärk, så ingen träning idag inte. Igår fick jag vara på en annan avdelning på jobbet. Blev livrädd över om jag skulle palla det först. Kände inga patienter och de har precis fått en ny patient som behöver sondmat och mediciner konstant. Men det gick huuuur bra som helst :) Jag är lite stolt över mig själv.

Nu är det bara två dagar kvar tills mormor och morfar kommer. Ska bli så mysigt och roligt! Längtar massor.

Kort uppdatering. Vi alla har det bra i alla fall. Tror alla instämmer när jag säger att ju längre man är här desto fortare går tiden. Snart är vi hemma (typ)!

Puss

Nattinlägg

Publicerad 2013-07-07 01:49:00 i Allmänt, MOA,

Hej alla fina. Hälften utav oss är precis hemkomna från en "utekväll" i vårt fina Trondheim. Det blev en kväll på Egon, uteservering som ligger på Solsiden här i byn, precis vid vattnet. Tanken var väl utgång för i alla fall några av oss men opeppheten flögs in och vi nöjde oss med några öl/glas vin/ drinkar på den här restaurangen. Klockan är ändå långt in på natten så lite lördagshys har vi då ändå åstadkommit. 
 
Förövrigt så flyter väl dagarna på bra, vissa dagar är bättre än andra men jag överlever. Idag kom Felicias Rille och nog blir man lite avundsjuk av allt pussande. Min högsta önskan just nu är att få krypa ner i sängen bredvid Calle och få en godnattpuss. Som tur är så får även jag besök snart, närmare bestämt nästa helg av inga mindre än mormor och morfar. Inte helt fy skam det heller :). Även om jag inte kan pussas med dom så är som mysiga ändå. 
 
Väldigt spontant nattinlägg men jag vet att många uppskattar att vi skriver så varsågoda! Ska försöka ordna så resterande del av gänget skriver i alla fall ett inlägg var. Kan inte lova något men jag ska försöka så gott jag kan. 
 
Puss. Jag tänker massa på er, familjen, släkten, Calle och hans familj samt alla goa vänner. 
 

30/6 Moa

Publicerad 2013-06-30 13:05:00 i MOA,

Idag har vi varit i Trondheim i en vecka, eller uke som man säger här i Norge. Igår var som sagt alla tjejer hemma på kvällen och vi åt tacos och spelade kort. Tanken var att ta ett glas vin men vinmonopolet var stängt. Jag (Moa) har åkt på någon slags förkylning med halsont och snuvig näsa så jag fick skippa träningen idag när alla andra brudar springer som galningar. 
Idag är jag på väldigt bra humör och ångesten är inte lika påtaglig som annars. Kan kanske beror på att jag skypat med mamma, pappa och Calle. Det går i vågor här, humöret svänger som en berg-och dalbana. Jag måste dock försöka, för alla andras skull också. Det blir lätt så att man drar ner alla andra när man är på dåligt humör. Självklart ska vi få vara ledsna och ha hemlängtan men ibland får man bita ihop för alla andras skull. 
 
Iväg på ett kvällspass nu då. Puss på er och ta hand om er väl! 
 
 

27/6 Moa

Publicerad 2013-06-27 12:54:27 i MOA,

Hallå & Hej alla fina! 
 
Hur skönt som helst att vara ledig idag & imorgon börjar jag inte förens kl. 15, vilken lyx va? Vi har precis varit och fixat skattekortet på skatteverket & inhandlat lite mer till kyl & frys. Tror att jag ska sätta på en film & bara mysa i soffan en stund, det tycker jag att jag är värd. Ikväll är det träningsdags igen, ingen vila här inte. Ska försöka få Ida att köra lite Yoga med mig. Mitt mål är ju att vara vig till vi kommer hem, hur det nu kan bli möjligt (?). 
Fick mejl från Dedicare om att vi var bjudna på sommarfest här i Trondheim. Så nästa onsdag blir vi som är lediga bjudna på tre-rätters & förhoppninsvis lite vin till det, daeligt! Eftersom att vi vill leva på så lite pengar som möjligt så  tackar man ju inte nej till gratismat och definitivt inte gratis vin, haha. 
 
Puss på er. Linn hälsar att det kan bli ett blogginlägg under dessa 7 veckor om ni har tur. =) 
 
 
 
 
 

Moa 25/6

Publicerad 2013-06-25 19:29:18 i MOA,

Tänkte att jag skulle sammanfatta min dag igår. Det finns några speciella ord som verkligen ringar in hur jag upplevde gårdagen och dessa är: nervositet, hemlängtan, saknad, förtvivlan, ledsamhet och hopplöshet. 
Jag vaknade på morgonen ensam då alla andra tjejer började sitt sommarjobb med ett dagpass. Jag vaknar upp i ett hus jag inte känner igen. Jag handlar lite frukost, kollar på tv, springer på toan miljarder gånger (kanske onödig information men strunt samma) och till sist drar jag mig, sisodär 3 timmar innan jag skulle börja jobba. Jag går till skattekontoret och förväntar mig fixa det där med skatten och personr men ikke det, hade inte med mig rätt papper. Här ifrån ska jag börja leta bussar som ska ta mig till Charlottenlund, som ligger en bit utanför själva centrum. Eftersom att jag (Moa, som hatar att vara sen till saker) gick 3 timmar innan jobbstart så hamnade jag i en busskur i ungefär 1 timme för att fördriva tiden. Väl framme vid Charlottenlund, 1 timme innan jag ska börja, möttes jag av en jättetrevlig dam som visade mig vägen upp till den avdelningen som jag ska befinna mig på. Jag vet att det första jag tänkte var: " jag förstår INGENTING, absolut INGENTING av vad någon säger". Jag fick panik! Det är klart att jag har förstått att det ska vara svårt men för mig kunde det lika gärna pratat grekiska. Kvällen på jobbet rullade på skapligt, förutom att jag förstod väldigt lite och förutom att jag inte tyckte att jag fick information om exempelvis deras rutiner vilket resulterade i att jag stundtals inte viste ut eller in. Det lät som på personalen att vi egentligen inte skulle fått någon inskolning, att jag skulle börja jobba direkt men som tur var så tog en sjuksköterska sig tid för mig och jag slapp börja jobba på fri hand min allra första dag. 
 
Vi är i ett annat land där man pratar ett annat språk- det är tufft då men som tur är så försökte de förklara när jag inte förstod gång på gång och de hjälpte mig även genom att prata mycket långsammare.  
Med ingenting i magen, ganska så förtvivlad över att jag har svårt att förstå när någon pratar med mig, skulle jag försöka hitta tillbaka till huset och innan det hitta rätt buss tillbaka hem. Jag var så ledsen när jag kom hem. Det blev helt enkelt för mycket. Jag tror att en liten del handlade om att jag var utan tjejerna hela dagen. Jag kände mig så ensam och så långt hemifrån. Som ni flesta vet har jag jobbat inom vården ganska länge och känner mig väldigt säker på både omvårdnad och på det vi har lärt oss på utbildningen men igår, då kände jag mig som - En hopplös kråka! 
 
Idag har allt känts mycket mycket bättre. Tro det eller ej så lär jag mig språket mer och mer. Jag tror att det kommer bli bra, när man kommer in i det, när man lär sig rutinerna (som jag förhoppningsvis snart får information kring) och när man har lite mer kött på benen om patienterna. Nu är jag även så lycklig över att jag inte är ensam hemma. Snart kommer Ella och Ida in från en springrunda och då ska vi mysa hela kvällen. 
 
Puss alla fina! 
Ps. Eftersom att Ida är en hejjare på att ta bilder struntar jag i att lägga upp några. Blir bara pinsamt! Hahaha. 
 
 

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela