Första Juli
Nu sitter jag i på trappen utanför glasverandan. Solen skiner och det är riktigt varmt. Egentligen skulle jag ha följt med Moa, Felicia och Linn och provgått till Felicas nästa arbetsplats ( 50 min enkel väg) men jag var helt slut efter den här dagen. Detta har tveklöst varit den jobbigaste dagen sen jag kom hit. Jag fick en helt ny lista med brukare jag aldrig varit hemma hos. Jag kände inte igen ett enda gatunamn och jag har sprungit runt och letat med en gråtklump i halsen hela dagen. Det finns ingen som helst logik i hur husen är nummrerade. När det var 20 minuter kvar tills jag skulle ha infunnit mig på kontoret hade jag 5 hembesök kvar. När jag väl satte mig i bilen alldeles för sent bröt jag ihop fullständigt och kunde inte sluta. Det var inte såhär jag hade tänkt mig att det skulle vara. Jag vill inte skriva för mycket här.... men ni som känner mig vet att jag inte är okej med att stressa hem till någon jag aldrig träffat och ge personen i fråga läkemedel ur en dosett med okänt inehåll. Det står inte var det är för läkemedel i, det står inte ens namn. Jag som måste ha mitt arbete strukturerat och organiserat. Det finns inte på kartan. Jag vill ha kontroll och känna att jag gör det absolut bästa jag kan. Så känner jag inte. Jag bara hoppas att inget blir fel. Men jag fick i alla fall tröst. Klapp på kinden och kramar sen kändes det lite bättre. Jag hoppas att det fungerar bättre i morgon.
