ensommaritrondheim.blogg.se

I natt har jag haft en såndär perfekt nattsömn. När det är precis renbäddat och man vaknar i samma ställning som la sig i utan att ha vaknat en enda gång. Hela sommaren har jag sovit på en kudde som kostar 10 kr på IKEA. När jag la mig i natt kändes det som jag hade kommit till kuddhimlen. På Arlanda kom Christian och hämtade mig. Mycket skäggigare och smalare än sista jag såg honom men lika härlig att krama om. Kanske lite penere med ;) Det var precis som vanligt, fast ändå inte... 

En sommar i Trondheim har passerat. Det är över nu. Först trodde jag att den här sommaren iväg skulle lösa allt för mig. Så blev det inte. Men sommaren gav mig möjligheten att själv försöka göra det. En sommar så långt hemmifrån gav mig verkligen distans till mig själv och hur jag tänker. Jag fick möjlighet att se på mitt liv ur en mer objektiv synvinkel. Jag har sett mig själv som en mycket hemmakär person som är beroende av att vara bland människor som känner mig väl, som vet vad jag tänker på och vad jag behöver. Lite otrygg som behöver ha allt planerat för att ha kontroll och hela tiden måste ha en spikad plan om framtiden, veta om vad som ska hända. Ändras planerna blir det lite smått kaos. Jag har alltid tvivlat lite för mycket på min egen förmåga, rädd för att göra fel och för att misslyckas, att det helt enkelt inte blev så perfekt som jag hade planerat. 

Jag kommer ihåg känslan jag hade första dagen, 24e juni. Panik, uppgivenhet, osäkerhet. jag trodde aldrig jag skulle reda ut det. Hade jag lämnat mitt trygga liv för det här? Nu förstår jag att det inte spelar någon roll om man har ett tryggt liv om man själv inte är det. Jag är så stolt över mig själv för allt jag klarat av och så glad över allt jag fått uppleva. Jag har gjort en stor resa med mig själv men.. it s just the beginning.

Den här sommaren slutade inte i det jag hade planerat. Men mig magkänsla säger att den kommer sluta på det bästa möjliga sätt. Jag måste sluta planera och bygga min lycka på hur lycklig jag tänker att jag kommer bli i framtiden. Det som är nu är nu. #YOLO ;D Det var helt enkelt rätt tid nu. Det är liksom inte slutet. Det är bara början på fortsättningen. Jag har så många fina människor i mitt liv och är så oändligt tacksam för det. Just nu är jag bara fylld av glädje, harmoni, tacksamhet, hopp och förväntan. 

 

Jag har ALDRIG varit med om att det varit såhär dåligt väder så länge. 10-15 grader och regn var eviga dag. 10 grader i vattnet om man skulle vilja ta sig ett dopp. Jag önskar att det bara blir liite varmare och lite sol för den här staden är så fin då. Känns som att man missar så mycket av den när det bara öser ner. Nu är det snart halvtid för mig här. De andra har redan passerat det. I början fick jag en klump i magen varje gång jag tänkte på att jag skulle spendera en vecka helt själv här. Det får jag inte längre. Jag börjar redan få separationsångest. Tiden går så fort och jag kommer sakna allt...jobbet, huset, staden och människorna. Samtidigt som jag längtar hem också. Speciellt efter igår när lilla Wilhelm föddes. För en vecka sedan föddes lilla Elise så nu finns det två nykläckta bebisar att träffa i augusti. 

 

I morgon kommer Christian hit och det ska bli så kul. Tror han kommer passa in bra i vårt kollektiv. Vi ska ut och äta alla sex på lördag kväll. På en restaurang som ligger i ett torn med utsikt över hela Trondheim. Sen blir det kanske en sväng ut på byn. Förra lördagen var vi ute på byn. Alla utom Felicia som jobbade natt. Det var ganska kul faktiskt, bra musik. Om trøndersk kan vara svårt att förstå är det inget mot fylletrøndersk :)

 

Nu är Ella och Linn på jobb. Själv går jag kvällsvakt idag och Felicia Och Moa har jobbat natt och ligger och sover. Nu är spørsmålet om jag ska ge mig ut på en dyngsur löptur eller om jag ska plugga lite medicin i soffan med de nya doftljusen från IKEA och pulverkaffe som faktiskt är gott. 

 

 

 

 

 

I morse ställde vi ingen klocka. Skönt! När alla vaknat åt vi frukost tillsammans eftersom ingen hade dagvakt idag. Efter frukost var det intervallträning. Jag sträckte mig (såklart) efter 800 meter. I stället började jag rensa ogräs i trädgården. Efter tre timmar gav jag upp och jag och Ella tog en tvåtimmarspromenad och "besteg ett berg" I morgon ringer klockan kl 6 igen och ännu ett spännande pass väntar på Nidarvoll Hjemmetjeneste :) Linn och jag går båda dagvakt både måndag och tisdag vilket är väldigt skönt.